Dagens gäst: Zaida Catalán

Zaida Catalán

Zaida, tidigare språkrör för grön ungdom, är en av dom där starka tjejerna man bara måste älska. Samtidigt som hon kämpade för en grönare värld & gav bängen ett helvete efter Göteborgskravallerna skaffade hon sig en juristexamen & knegar numera som jurist på miljöpartiets riksdagskansli. Tjejen med utstrålning har ett go som jag önskar att jag själv hade en bråkdel av. Numera är Zaidas tankar inte längre allmängods, då hon frigjort sig från bloggosfärens slaveri. Därför är det extra kul att just Zaida är först ut med gästbloggandet här på Blog Dizz! Zaida Catalán är riksdagskandidat i höst & kompis, om du överväger att rösta alliansfritt bör ta dig en funderare på om inte just Zaida är värd ditt kryss. -- Krohnman

Kejsarens väldigt gamla kläder

Jag behöver inte, men jag vill. Jag måste inte, men jag bör. Jag tänkte skriva om politik. Inte om sånt som du ser debatteras på sidan fyra i Expressen eller snackas om på rapport på ettan. Jag pratar om politik. Om dess former. Om dess för en främlings ögon oigenkännliga maskering. Men för den invigde, alltför tydliga paketering.

Jag vill prata om varför jag vill och varför jag bör.

Men först, ett interludium:

När jag blev språkrör för Grön Ungdom var jag inte speciellt intresserad av feminism. Jag såg kvinnor på tv prata om vikten av jämställdhetsaspekter. Jag kunde sitta i timmar och skriva debattartiklar och svara på angrepp i frågor om djurens rättigheter och demokrati. Men feminism var aldrig något som intresserade mig. Jag hade ännu inte någon större erfarenhet av allt som kommer med politiken, om partikulturer, om oundvikliga mediaturer. Och ärligt talat, så tror jag att innerst inne handlade det också om att jag inte ville beblandas med en grupp som ansågs vara manshatare.

Jag frågar mig varför jag får gåshud av att se Geena Davis spela den första kvinnliga presidenten för USA. Det viktigaste för mig har aldrig varit paketet. Formgivningen av produkten. Det som har varit viktigast är innehållet och dess hållbarhet. Varför känner jag mig då rörd i mitt innersta av att se Davis gå in i ett rum av generaler och inför Nigerias ambassadör fastställa kvinnors rätt att inte stenas till döds för att ha haft sex.

Svaret kommer till mig som ett handskrivet brev som vem som helst med anspänning öppnar, därför att det är faktiskt inte varje dag ett handskrivet brev anländer med posten.

Jag läser det som om det vore skrivet i sten. Jag är ju feminist därför att jag brinner för de mänskliga rättigheterna. Feminism står för kampen för kvinnors lika rättigheter med män. Och när denna kamp manifesterades för mig i tv:ns värld i form av den den första kvinnliga ledaren för USA och världens mäktigaste makthavare, försvann alla tvivel - de osynliga förtrycket mot kvinnor var upphävt och mitt hjärta slog helt plötsligt snabbare.

Det osynliga förtrycket av kvinnor. Vet du vad det är? Inte? Inte jag heller för några år sedan. Det handlar inte om det vanliga politiska snacket om lika lön för lika arbete och att bolagsstyrelser och politiska organ ska avspegla en 50-50 representation av kvinnor och män.

Det osynliga förtrycket är att inte bli tagen på allvar, få din närvaro erkänd, bli respekterad bara för att du är kvinna. En man i din situation hade aldrig behövt utstå samma behandling som du. Men du är förutbestämd till det, bara på grund av ditt kön.

Du som läser kanske tror att jag har glidit från ämnet. Men det här handlar om politikens former i allra högsta grad. Och politikens former bestämmer vad som i slutändan presenteras som politik för dig som medborgare, väljare och vanlig människa.

Titt som tätt berättar tjejer för mig att de gett upp politiken. De flesta jag pratar med försöker inte ens bege sig in i maktens korridorer. Varför? Svaret är enkelt. Vem vill egentligen utsätta sig för det som kvinnor måste utstå i politiken? Att bli osynliggjord, förlöjligad, utspelad och nedgjord. Det är ingen dans på rosor och det är verkligen ingenting en sund människa utsätter sig för i onödan.

I Commander in Chief får vi se en kvinna agera utifrån världens mäktigaste post. Vi får se henne ta itu med de vardagliga arbetet av osynligt förtryck som en man i hennes plats aldrig behövde utstå. Det är därför mitt hjärta ler när jag ser Geena Davis som president. Till våren kommer även SVT:s filmatisering av Hanne-Vibeke Holsts bok Kronprinsessan. En bok om livet för en kvinna som blir miljöminister. Om vedermödor och utmaningar som kvinna, med man och barn och ett tungt politiskt ansvar. De är båda historier om kvinnor som inte är rädda för att ta på sig roller som kan urholka den klassiska bilden av vad en kvinna ska syssla med och prioritera i sitt liv.

Det här mina vänner, det här är framtiden. Tv går i bräschen för en uppluckring av kvinnans könsroll. Så låt er inspireras tjejer. Det här är verklighet nu. Vi måste inte skaffa barn bara för att vi råkar födas som kvinnor, vi måste inte gifta oss för att vara kompletta människor. Vi kan brinna och längta efter mer än att få barn och ha det perfekta äktenskapet. Vi kan brinna för en förändring i världen, om att få makten att förändra världen. Det är dags att vi slutar malla oss in i tjejtidningsvärlden och börjar aspirera på statsministerposten.

Politikens inpaketerade spelregler med sexism och diskriminering är som att se kejsaren spatsera runt med rumpan bar. Vi ser det allihopa, men vi gör ingenting åt det. Det är varken underhållande eller hållbart. Jag tänker inte låta mina politiska drömmar förhindras av hovets rädsla för att göra kejsaren generad. Jag tänker kämpa för att både kejsaren och hans stab byts ut till några som ser skillnad på vad som är äkta tyg och inte.

Zaida Catalán
jurist och riksdagskandidat (mp)