8:e mars plus ett

Journalisten: "Kom förbi & följ med mig & plåta en gatuteater"

Jag: "Errr.. asså..."

Journalisten: "Det är ju inte så att du har något bättre för dig, skärp dig!"

Det var grattis-på-kvinnodagen som skulle firas med pompa & ståt. Flygbladsutdelning & gatuteater. Jag, nöjd med tillvaron under täcket, blev kommenderad till mina förra sympatiers gamla partihögkvarter på Drottninggatan för att möta upp min vän. Ut i snö & fotografera. Det var ju faktiskt så att jag verkligen inte hade något bättre för mig. & nog ställer jag upp för min kvinnliga vän, dagen till ära.

Tidningen ska redigeras så jag tar tillflykt till kaffeautomaten. Kanslikaffe, den sorten svarta sörja som inte skådats sedan de ryska termosarna tömdes under slaget om stalingrad, slank ned i min strupe medan jag lät luckyn glöda. Bytte några ord med en stressad President. Vi snackade om en ungborgare som tänker bygga sin personvalskampanj på att ragga upp missnöjda moderater. Presidenten konstaterade: "problemet är att dom missnöjda moderaterna inte syns någonstans i opinionsmätningarna. Dom är inte hos oss [folkpartiet], dom är inte hos kristdemokraterna & dom är inte hos centern." Just så, kompis.

Tillbaka i redigeringsrummet är tidningsstället min räddning. Bläddrar förstrött i Allianstidningen, en tidning som kan liknas vid ICA:s reklamblad. Innehållslöst med rätt mycket menlösa annonser. & så en lustig kvartett, såklart. En bild säger mer än tusen ord & denna fångade mitt leende.

Borgerligheten samlad över en vaniljlatte, på något trendigt fik. Så jävla Neo. Göran Hägglund lyser av glädje, han har inte fått varit med i klubben sedan han ställde till med barnkalas efter söndagsandakten i kyrkan & är så tacksam över att nu få vara en i gänget - trots att han likt i skolidrotten valdes in sist i laget. Lars Leijonborg & Maud Olofsson stirrar beundrat åt den coole killen, åt alliansens Fonzie & skolans fotbollskapten. Skratta & bekräfta så kanske vi får gå på fest. Fredrik Raj-Raj Reinfeldt står & njuter av att vara i centrum, samtidigt som man ser ett lätt föraktfullt leende. "Inställsamma fjantar. Så jävla rolig var jag inte."

Jag & journalisten kommer till norrmalmstorg vid 17-snåret. Fyra ungliberaler kämpar tappert med att försöka få upp en flagga & börjar rigga scenen. Konceptet med gatuteater verkar ha gott dom lite förbi, då försöket mest verkar likna en norénpjäs - fast utomhus. Insikten om att kampen om flaggan kommer att ta tid gör att vi tar vår tillflykt till mcdonalds, där kaffe & paj konsumeras medan vi konstaterar två saker: dels att det dagen till ära var ganska kul att de två aktivsterna hade tvingat dit sina pojkvänner, istället för tvärtom. Grattis på kvinnodagen. Dels - inte utan en historisk bitterljuv bismak - att ungborgarna suger något enormt på aktivism. Vi muttrar något avundsjukt om vänstern som fyller medis, medan vi drar på oss ytterkläderna för att ta bilder på de tappra eldsjälarna ute i snön.

På hemvägen går vi förbi ett ställe - mitt på östermalm - som tydligen kränger bärs för 29:-. Vi bestämmer oss för att ta en avstickare & resten är någon form av nutidshistoria. När timmen är sent slagen erbjuds vinäger i norrort - trots den flotta smaken väljer jag att promenera hem till lyan på gärdet, väl medveten om att vinäger skulle störa min uppladdning inför tre dagars broilerskola. Medvetenheten är lätt ångestfylld, då jag vet att den text jag levererat inför helgens övningar är så pass undermålig att den inte är värd pappret den kommer kopieras upp på. Jag skäms. KK - mottag mina ursäkter på förhand.

Vaknar upp till DN. Bard har en teckning på ledarsidan. "igår var det internattionella kvinnodagen. Igår, ja". Suck. Just så.

Grattis på kvinnodagen i efterskott, gals.