Dagens gäst: Fredrik Segerfeldt

Dagens gästblogg levereras av Fredrik Segerfeldt, programansvarig på Timbro Idé, en del av den liberala tankesmedjan. Fredrik har under våren varit delaktig i projektet Enpartistaten.se, där han har tillhört en av dom som med flink & spänst i liberalismens tjänst fört kampen mot vänskapskorruption & belyst olika strukturella maktproblem. Pennan är mäktigare än svärdet, men kompis, mäktigast är givetvis bloggen. Därför får Segerfeldt släppa lös tyglarna här på Blog Dizz! Mycket nöje -- Krohnman

Om (S), Stalin och Stureplanspartiet

I ett land där masen med revolvern i högsta hugg tar ifrån oss mer än hälften av våra slantar talar inte en endaste kandidat om egenmakt, om att vi inte kan ha ett land fullt av vuxna arbetande människor som reducerats till tonåringar, som förväntansfullt lyssnar på maktens män och kvinnor för att få reda på om de ska få råd med en resa till Mallis i år. Pengar till mat, hyra och en fylla på freda’n får vi behålla, resten ska politruker administrera åt oss. Ungefär som en tonårsförälder som motiverar den ogina veckopengen: ”Om du får mer stålars gör du ändå bara av med dem på onyttigheter.” De flesta av oss tillhör en svag grupp. How come?

Murvelsverige drar ett stort strå till stacken. Tvångsradion och tvångstelevision har nästan gjort sitt för den här gången. Båda har frågat ut de två tronpretendenterna och endast fredagens partouze (franska för den som vill slå upp) är kvar. Som den gode upplåtaren av utrymmet för dessa rader visat är snedvridningen leftish så det ryker om det. Inte en frihetsfråga från frågeställarna.

Extremvänstersnubbarna i det privata alternativet lär inte bli mycket bättre. Endast i ett land med en perverterad uppfattning om politikens mitt skulle en sån som Göran Rosenberg få kalla sig liberal. Visserligen anses Kalle Larsson rumsren nog att sitta i den lagstiftande församlingen, men varför leker Fyran DDR-Sverige?

Liksom många andra frihetsälskare har jag med viss skepticism följt slaktfesten i de Nya Moderaterna. Sofflocket lockar, får jag säga. Och Raj-rajs vandring från Thatcher till Merkel har samma förklaring som utfrågarnas anpasslighet (även om kausaliteterna i denna väv av orsak och verkan antagligen går kors och tvärs).

Men efter att studerat rörelsens maktmaskineri i ett halvår eller så har jag bestämt mig. Raj-raj kan f-n ta mig gå till val på Kalle Larssons politik, bara vi får bort sosseriet. Stureplanspartiet får bli mitt alibi.

Här är orsaken:

• En rörelse som mot medlemmarnas vilja pytsar sex gånger mer pesetas på sosseriet än vad Bush la när han sprang sist
  
• Perssons polare på posterna, och maktens månglande myndigheter
  
• En regering som inte fattar att det är riksdagen som bestämmer och som struntar i domarnas varningar att det barkar åt skogen med lag och rätt
  
• Forskare som inte får eller vågar ställa de frågor de vill.
  

Eller om ni så vill: Folksam, Folkets Hus, Forum Syd, och Fonus. Och det var bara bokstaven F.

Fredrik Segerfeldt
Programansvarig, Timbro Idé
-----
Tidigare gästbloggare:
Zaida Catalán, Fredrik Malm, Magnus Betnér, Birgitta Ohlsson, Rasmus Fleischer & Gulan Avci.