Lördag. Tillsammans med my lovley landade jag på mamas & tapas för att fira att grönskön kunde lägga bokslut över ytterligare ett år i livets räkenskaper. Bland sangrias & öl skapades en soft stämning runt bordet & så som sig bör avhandlades otaliga diskussionsämnen, utan behov av konversationskort.
Under rökpausen med graffitimålaren snackade vi konst. Inget jidder, graffti är konst & snubben får inte en spänn i statligt stöd. Ibland får konsten inte ens ställas ut för att politiker inte tycker att den är fin nog. Snubben tog ett djupt bloss & förklarade att synen bland koftorna på hans egen kulturella utövning är att den inte är tillräckligt fin, eftersom han själv arbetar med annat för sin försörjning. En konstnär som visar på att det går att både leva i samhället & försörja sig samtidigt som man producerar konstnärliga verk verkar vara ett irriterande element, då det sätter press på 'fria konstnärer' i övrigt & det kompis, går ju så klart inte för sig. Vet ut!
En bekant kulturarbetare brukar - likt kids i högstadiet som tar en cigg bakom gympasalen - smygspringa på frihetliga föreläsningar & events. Kulturarbetaren vågar inte prata om det på jobbet bland kulturkoftorna, av ren rädsla för brödfödan. Den homogena koftsektor accepterar inte oliktänkande som kan trassla till det hela med idédebatt. Nej, nej - kulturen måste ju vara fri & med fri menas onekligen fri från debatt, självkritik & insikt.
"Kan ingen hänga den där jävla kulturministern?" undrar stolpskotten i Ingenting. Hon har ju för fan inte ens betalat sin TV-licens! Åh nej, ministern har missat att betala sin lagstadgade obligatoriska avgift till 'den fria kulturen'. Ack & ve, hur skulle det se ut om alla gjorde så & om kulturen tvingades stå på sina egna ben & sätta tillit till sin egen bärkraft? & när betalade du själv avgiften senast? Har du verkligen anmält ditt TV-innehav, pal? "Nu blir vi säkert skjutna i någon hiss" fortsätter Ingenting, lite självömkande & noterbart utan besvär av att nyss själva givit sig en rejäl salva i foten.
"Allt som kommer från Timbro är ett hot mot demokratin" dundrar Hanna Sersam från Teater Terrier & fick medgillande från konstfacksfolket jag stötte på över ett par kalla i vardagsrummet. Konsten måste ju vara fri, serru. Försökte få in diskussionen på att mycket av den stora kulturen & litteraturen har varit i direkt eller indirekt opposition mot statsmakt, men intresset för diskussionen var plötsligt måttligt. Konsten måste vara fri & det enda sättet att bevara friheten är att göra fotosessionen vid telefonplan finansierad av skattemedel.
"Vi som hellre ser på fotboll än på fjorton homogena kulturfjantar som ligger & åmar sig på en röd plastmatta då?" frågade jag, med min senaste bevistelse på en performance art-utsällning i åtanke. & pudelns kärna visade sig direkt. "Fotboll? Det är ju inte kultur!". & konstfackmänniskorna nickande enigt & homogent samtidigt som de sökte varandras bekräftelse i blickarna medan de flipprade nervöst på ölflaskans etikett. Ett globalt fenomen som präglar samhälle & till & med genererat militärt våld mellan nationer ('fotbolskriget') platsar inte in i koftornas värld bakom ladan, där rödvinet serveras efter konstutställningarna.
Avskaffa stödet till kultur & medier & avgå, alla, nu skriver Mattias Svensson, fellow på tankesmedjan som är ett hot mot demokratin. Favokrönikoren Saki är inne på samma spår när hon inte vill betala för andra bobbys hobbys.
& det var ju heller inget konstfacksfolket ville när det handlade om min fotbollsbiljett. Jag förstår dom, kompis. Men när kulturkoftorna samtidigt tar sig privilegiet att definiera att just det som intresserar dom är viktigast i hela världen & att det som de inte förstår sig på inte är värt skräpet efter fotoframkallningen är det inte utan att man vill sträcka sig efter sin revolver. Det är ju något allvarligt fel på en kulturgeneration som anser att en homogen & exluderande & därtill av staten bidragsberoende finvärld är en fri värld (att de redan har tappat all kontakt med sin egen konsthistoria behöver väl knappast påpekas).
Det är nog lika bra att vi tar & fimpar kulturstödet & realiserar hotet mot demokratin. För demokratins skull. Dags att battla kulturkoftor, kompis. Haka på! Det är både kul & nyttigt.
11 oktober, 2006
Dags att battla kulturkoftor, kompis!
Upplagd av Fredrik R Krohnman kl 23:59
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)








6 kommentarer:
"Vi behöver inte fler betalda kulturarbetare, vi behöver fler progressiva människor som uttrycker sig kulturellt," sa brevbäraren och popartisten Erik de Vahl i första numret av Ondskan. Nu tycker jag förvisso att det är bra med kulturstöd, men nog blir man trött på koftorna alltid. Särskilt när de hävdar att saker som fotboll inte är kultur. De borde komma till Stora Valla och sen återkomma.
Aftonbladet: AVGÅ, STEGÖ CHILÒ!
Anders,
Jag håller med (då inte om kulturstödet). Det är spännande att se den elitism & det beroende som koftorna förespråkar. & roligast av allt är det att det faktiskt finns folk som blir upprörda över att Fia ser dom som självständiga individer. Däremot tror jag det blir svårt att locka koftorna till Stora Valla, även om inträdet skulle vara 'gratis'.
Slartibartfast,
AB Kultur rasar mot Fia för att hon är marknadsliberal? Stoppa pressarna!
En lustig reflektion är att AB Kultur m.fl. var rätt så tysta när Paggan tillträdde som kulturminister. Hans kulturella bakgrund sträcker sig till ekonomistudier, näringsliv- & departement. Well, hell.
Jo men paggan delar ut bidrag förstår du...och då fattar man kultur.
Sia,
exakt. 'Kulturell kompetens' verkar vara samma sak som att dela ut bidrag. I alla fall enligt koftsektorn själva. Sanslöst asså.
www.gatukonst.se
Skicka en kommentar