När argument blir kul: moderatpatronen som hatar tiggare

En tripp ned längs memories lane för mig till nådens år 2003 och min förhållandevis gemytliga lya vid Telefonplan. Detta var givetvis innan Konstfack flyttade dit - faktum är, i ytterligare ett av Herrens strykeprov, att beskedet om att Ericssons lagerlokaler skulle bli föremål för konstnärligt rödtjust ur plastmugg - kom veckan efter att jag sagt upp mitt krypin för flytt till Übermalm.

Lägenheten delades med min gode Combo, som vi i denna text kommer att referera till som D. D var inte bara känd som munspelskompare på Lars Winnerbäcks första demokasset utan även som en av de där som ville bli något inom media.Frilansjournalist, hårt arbetandes i sitt anletes svett för att omvandla tecken till dinarier.

I ett knäck av fristående karaktär träffade så D Carl-Axel Roslund, moderat riksdagsman med stereotyp utstyrsel. Carl-Axel,denne intellektuelle gigant bland giganter, förklarade för min gode Combo att "tiggare störde hans livskvalitét". D antecknade flitigt. Kanske visste Carl-Axel vilken typ av tidning Situation Stockholm är, kanske visste han det inte. Hur som haver var det för just denna blaska D hade privilegiet att besöka Carl-Axel på helgeandsholmen. Resten är medial nutidshistoria.

Innan D lämnade Carl-Axel åt sin ciggar fick han med sig ett exemplar av den moderate riksdagsmannens personvalsmaterial. Det visade sig att vår gode patron inte bara ägnade sig åt lösdriveri, förlåt, riksdagsarbete - utan även till att förkroppsliga sin alternativa karriär som singer/songwriter. Jajamensan, inför valet 2002 delade Carl-Axel Roslund glatt ut sin egna platta med egenhändigt ihopsnickarde Lundell-inspirerade låtar (omslaget var även prytt med en klisterlapp som uppmanade mediekonsumenten att "kryssa axel").

Veckan därpå, så som så många gånger förr, tog eder bloggare & D tuben till Södermalm för att besöka Sunk-klubben, en klubb som kastar ljus över svenska artister som hamnat i skiv- och lumpbodarnas mörker. Det absolut sämsta som någonsin producerats, helt enkelt. D erbjöd de två idealisterna sin kopia av moderatpatronens sångförtjänster, varpå dessa leende konstaterade: "Carl-Axel? Honom har vi redan i samlingen."

Moderatpatronen har sedemera skapat politik av sitt förakt, ty det är inte bara avgrundsvänstern som har hatet som drivkraft. Detta föranledde ett besök i statsteves Argument igår, där Carl-Axel sattes i rutan tillsammans med någon kommunistbutchbrud från Vänsterpartiet. & när två sterotyper möts blir det ju hysteriskt bra teve. Vår moderatpatron förkunnande att [bred skånska] "Ingen svensk man ska behöva tigga på våra gator" och att "Det handlar om östeuropeiskt organiserat tiggeri, varför ska vi importera sånt hit?" [/bred skånska*] medan vänsterpartisten i mysbyxor konstrade med väl valda floskler såsom "att det här förslaget kommer att slå mot de som har de sämst". Sympatin finns hos de två umeflickorna som vid sidan av att försöka leda programmet tvingas kämpa med skrattet i halsen. Spana in argument (varning utfärdas dock: om du är helt befriad från humor i sinnet kommer du säkerligen att känna dig "kränkt"). Själv väntar jag med spänning på att singer/songwritern Roslund ska leta sig upp på svensktoppen.

--
* Alla skåningar är inte galna. Jag känner massvis. Några av dom är till och med trevliga.