det är demokrati, cepe!

När Magnus & Saki tjatar på mig har jag väl inget val än att dra ihop en blogg. Tydligen får man inte heller samla inspiration, då det på sikt innebär att isbjörnar dör & Glenn i göteborgshamnen blir arbetslös. Oklart hur. Nåväl, lyckligtvis behöver jag inte leta längre.

I morgon är det dags för våra 349 hyggligt välbetalda deltidsarbetande lagstiftare att rösta om huruvida Sverige ska införa en signalspaning värdig ett land såsom Kina eller Saudiarabien.

Allt sedan en hygglig taliban släppte av en kompis i centrum av New York har liberaler i alla led funderat på om man ska ge upp den personliga integriteten & det öppna samhället helt eller bara delvis kampen för en illusionerad trygghet (att det gick utmärkt att sätta bussar i brand i London, en av världens mest övervakade städer är det ingen som orkar problematisera kring).

Richard Slätt, gammal expomurvel, expressenvik:are & strix:are, ställde en berättigad fråga på sin blogg under namnet "liberal, hand up". Slätt listar liberala företrädare som tidigare aviserat att de värnar integritet & som därmed är värda att hålla koll på under torsdagens omröstning. På listan finns Stureplanscenterns egna Fredrick Federley.

Det tog inte särskilt lång tid innan Federley förklarade att han kommer känna sig tvungen att rösta ja till ett integritetskränkande förslag utan motstycke i svensk historia. Anledningen är att centerpartiets egna riksdagsgrupp har förklarat för vederbörande att om han röstar fel så kommer riksdagsgruppen i övrigt göra sitt bästa för att sätta grabben i frysboxen.

Frysboxen. Historiens äldsta knep & en urgammal vedertagen politisk arbetsmetod i den svenska plenisssalen.

Federley våndas med alternativen. Följa sin åsikt eller förlora allt politiskt inflytande kommande år. Det är givetvis kanon att Federley vågar dryfta problematiken på sin blogg & kompis, det är inte utan att man frågar sig vad i h-e problemet är med svensk demokrati. Peace, love & capitalism skriver bra om just detta.

Men: även om jag förstår den stora byråkratkolossens hot & rädslan för att mota arga bönder i grind så handlar denna fråga - helt & hållet - om demokrati. Federley var en extremt populär personvalskandidat, med all rätta. Om man ser till kommentarsfältet på samma Federleys blogg var det många som satte sitt kryss på cuf-ordföranden just för sin linje i FRA-frågan. Nu, för att fortsätta få vara med bland de stora pojkarna, vacklar Feddan.

Om Federley röstar ja blir det allt svårare att faktiskt ha någon som helst tilltro till politiker, även de som i en valrörelse gör ett nummer av att ha ideologisk ryggrad. Eller åtminstone ryggrad. Partipiska & utfrysning är ett äckligt fenomen - men det ursäktar inte ideologiska klavertramp, i synnerhet inte medvetna sådana.

Vid ett JA står det klart att Mauricio Rojas gamla tes som han dryftade i Aftonbladet om att halvera riksdagen på antalet ledamöter då politiken ändå bestäms medelst piska från partiledningar faktiskt är helt rätt & kanske till & med utan undantag. För kompis, varför ska jag personkryssa folk som bryter av om de ändå kommer att rätta sig i leden när det blåser snålt?

Det finns de som säger att politikerföraktet är högt. Jag tycker det är lågt.

---
missa inte

Sveriges skönaste & mer eller mindre enda intressanta komiker har börjat podcasta. Följ Betnérs podcasts här.