Publicistiska nollor & briljanta krönikörer

De flesta Stockholmare har någon gång tagit i papperstidningen City, lokal konkurrent till Metro. Långsamt har man kunnat se tidningen förändrats till Nestiusbladet - bild på chefredaktören som "tar ställning mot hemska samhällsfenomen" hör numera till regel istället för undantag.

Nestius verkar helt enkelt använda tidningen för att promota sig själv. Det kan han gott behöva, för Mikael Nestius är en mycket liten publicists utan någon som helst ryggrad.

I nådens år 2006 - i ett övergrepp signerat Nestius - gick denne "publicist" till övergrepp mot allt vad det fria ordet & den fria debatten står för när han bad om ursäkt för en (av många) ypperlig krönika, skriven av Sakine Madon. Han bad till & med om ursäkt i hennes namn, utan att informera. Där efter tillämpade han censur gentemot sin egen krönikör med att plocka bort texten från nätet, samt hota med repressalier om Saki bloggade om ämnet.

Som vanligt prydd med en bild på sig själv reducerar Mikael Nestius sig till en simpel lögnare när han på chefredaktörens blogg hävdar att ovanstående historiebeskrivning är falsk.

Lyckligtvis har Saki sparat mailen som visar på att Nestius är en mycket usel tidningsman.

Som om inte detta vore nog har Nestius återigen skruvat till det. Sakis senaste krönika kritiserade tidningen Fokus integrationsundersökning. Nestius lät Fokus komma med replik - gott så - men helt utan att informera sin krönikör eller brukligt ge henne en chans att svara.

Saki lämnar nu city, vilket hon så klart gör helt rätt i. En ynkrygg till publicist har nu slarvat bort sin mest begåvade & underhållande krönikör. Saki behöver inte City, & ärligt talat, det gör inte vi stockholmare heller.

Till tidningsman duger Nestius inte ens åt att få möjligheten att dela ut blaskan vid tunnelbanan. Han förtjänar inte att ens få ansvar över sina barns skoltidning. På riktigt.

--
Läs också Dilsa Demirbag-Sten i Expressen.