Mona kacklar i den politiska hönsgården

Ja, mer FRA. FRA-omröstningen har på många sätt varit talande för hur svensk politik fungerar - riksdagens talarstol förvandlades till en scen för amatörskådisar & kammaren blev sandlåda. Motståndare blev förespråkare, förespråkare blev motståndare & ideologiska ryggrader förvandlades till en ledlöshet som inte skulle platsa på långvården.

Nu är Mona Sahlin ute på banan & deklarerar att FRA-lagen kommer att bli ett minne blott, villkorat att Sahlin själv får axla manteln som statsminister efter nästa val. Frågan är om det är lagen eller löftet som kommer att skjutas i sank (även om jag så klart, med lätt naivitet, hoppas på att det är lagen som får klä skott).

Två exempel:

- vi gissar på att Tomas Bodström åter kommer att klä sig i rollen som justitieminister efter nästa val. Denne man har tidigare "värnat integriteten" genom att buppa Egyptiska medborgare på enkelresa med Torture Air - where vacation is a hell & därtill just satt FRA-bollen i rullning, gammal fotbollsspelare som han är.

- Men ännu mer talande: Mona Sahlin behövde en hel riksgata fylld av demonstranter för att klura ut hur hon ställer sig i intergritetsfrågan & kompis, inte ens det räckte. Vid tid för slutvotering i FRA-frågan bemödade hon sig inte ens att vara på plats.

Det finns en helt berättigad besvikelse gentemot borgerligheten generellt & vissa av dess företrädare i synnerhet. Gott så. Socialdemokraterna är generellt en rörelse som värderar individens rätt & personlig integritet lika mycket som Federley värderar ideologi. Vad sägs om att vi inte låter oss luras av att socialdemokratin skulle vara någon slags integritetsförkämpe mitt i den här soppan?

Det smakar redan unket som det är.