Blog Dizz!

Election 2008 enligt JibJab

2008-07-17T10:02:00.001+02:00

Stora företag som bara skojar

2008-07-15T12:04:00.000+02:00

Applenörd som jag är fick jag för ett antal månader sedan an offer i could'nt refuse. En tripp till det stora äpplet av Lassie, som jag inte ens mött, resulterade i ett ex av den mest hajpade av hajpade appleprodukter. Givetvis var jag som ett barn på julafton när den första iphone:en landade hos mig. Vi trivdes bra tillsammans. Visst, den bråkade lite då & då. Den blev snabbt trött & ville lägga sig. Trotzdem var vår vakna tid tillsammans fylld av glädje. Tills en dag då den lille trotsaren inte ville följa med mig hem utan stannade i baksätet på taxi bluff, som dagen efter inte hade någon som helst aaaaaaning om var den tagit vägen. Jävla mörker.

Det var inget svårt beslut att skaffa en till. Storebror 3G. En sent inkommen faktura gjorde att jag först hela tre dagar efter Sverigereleasen kunde knata ned till Teliabutiken vid Fältöversten, blott för att låta en dryg anställd tvätta bort leendet på mina läppar.

-- Jasså, du vill ha en. Ställ dig i kön. Dom är slut i hela Sverige, serru. Du kan få köplats 300.

Ett bett i det sura äpplet utan dess like. Irriterad, men föga förvånad, lallade jag vidare i en stadstrapats förvirrad & mållös. Jag strålade samman med en god vän vilken upplyste mig om att det finns en sannolikhet att säljare faktiskt bara skojar - de vill ju själva hellre ha provision istället för att hänvisa kund till annan butik.

Jag ringer Telia. Plats hundraörtio i kö.

Jag: -- Hej, jag är redan kund hos er, har ni några iphones i butik någonstans i Sthlm?
Telia: -- Vi kan inte se sånt.
Jag: -- Ni menar alltså, på fullt allvar, att ni inte har något centralt sätt att se lagersaldo?
Telia: -- jo, det borde vi ha kan man ju tycka, fast ingen här kan se.

Med en tung suck börjar jag ringa runt till butikerna belägna innanför tullarna. Napp vid Kungsgatan. Eva, hon presenterar sig enbart så, berättar för mig att de har "ett fåtal" kvar. Jag berättar att deras säljare vid Karlaplan skojat för mig & frågar om hon kan lägga undan en åt mig i tjugo minuter. Det skulle hon jättegärna göra, bara inte idag.

Vid Teliabutiken på kungsgatan ringlar kön lång. Jag hinner kedjeröka ett halvt paket för varje kund, då personalen vid kungsgatan arbetar i en hastighet som får Burger Kings aluanställda att liknas vid ultrarapid.

Efter 1,5 timmes köande fick jag ett av de sista exemplaren i butik. Allt som behövdes var att teckna upp sig på ett föga förmånligt abonnemang i form av Telia Livstid, med tillägget fri datasurf till priset av en njure. Det kan jag ta.

Jag kan däremot inte ta att säljare för stora företag bara skojar med kunderna. Frågan är vad en lämplig hämnd är?

Piratpiskan

2008-07-10T12:02:00.002+02:00

Utdrag ur Piratpartiets strategidokument inför valet 2006:

"Kommer partiet ? låta de enskilda riksdagsmännen bestämma vad de vill rösta?
Absolut inte under några omständigheter. Den dagen vi börjar rösta hej vilt efter eget skön har vi inte längre något att erbjuda de andra partierna i en förhandling. Då kan vi inte dra nytta av vågmästarställningen, och har inte längre någon möjlighet att påverka i de frågor vi brinner för."

Uppsnappat på UNT:s debattsida. Kommentar överflödig.

Jag styr almedalen. Gud styr vädret.

2008-07-09T16:01:00.004+02:00

Smicker är något som är svårt att värja sig mot om det inte levereras i uppenbar överdos av någon som egentligen bara vill ha en tjänst eller två. Så, kompis, det är med visst leende på läpparna jag mottar beskedet att jag styr almedalen, åtminstone om man får lita till vad almedalsbloggen i samarbete med tidningen Fokus kommit fram till efter en flukt på sociala medier (i folkmun: facebook).

En gigantisk cirkel bredvid etablerade mediepersonligheter såsom skarpa Gudmund & bästa Saki illustreras jag som en av alla puppet masters som sätter almedalen i snurr. & detta trots att jag inte ens är där.

Hur roande kartan än må vara handlar det så klart inte om reell makt & inflytande, vilket Jonathan Fried på Fokus också klargör, den kvällstidningsfierade almedalsbloggrubriken till trots. Därmed inte sagt att granskningen är menlös (om vi återigen bortser från rubrik & presentation) - tvärtom så visar den på vikten av att nätverka med rätt personer & i rätt sammanhang(läs: dricka öl med de tuffa). Rosé & politik, kompis, på skattebetalarnas redan rätt saltade nota.

Det kanske även är just det som får kartläggningen att kännas rätt geggig. Det ska sägas att det inte är kartläggarnas fel. Men när nätverket visar sig vara en salig röra av streck mellan maktens män & kvinnor, de unga & spröda som skall skolas till att bli framtidens makthavare & de som har till yrke att granska de två förstnämnda kategorierna är det med bitterljuv bismak.

Kanske kan jag skylla på någon pubertal antiauktoritär ådra som börjar bulta när geggan sätts på pränt, men jag kan inte hjälpa det. Etablissemang är sällan särskilt sexigt, inte ens när den är förpackad i en rosaklädd blogg & i synnerhet inte när den skryter om sin egen existens.

Bläddra gärna runt i granskningen, den bjuder på ett visst underhållningsvärde. Men ta även till er om Frieds förklarande ord. Granskningen synliggör bara att ankdammen är mindre än vad man tror & visar väldigt lite om reella maktrelationer.

& tur är det - i annat fall skulle fem små mufare vara mäktigast i Sverige. & låt oss tillsammans i en stilla bön tacka gud för att så inte är fallet.

--
I kväll blir det nätverkande på Södermalm som faktiskt finns kvar trots att en del befinner sig i Almedalen. Faktum är att flera av oss som kommer att stråla samman styr gotlandsspektalet. Om vi blir på humör kanske vi får dem att dansa efter vår pipa, all the way from SoFo. One blog to rule them all.

"men lite bensin & tobak går bra"

2008-07-03T10:37:00.003+02:00

Idag skriver Niklas Svenlin på Expressens Sidan Fyra.Niklas är den lirare på en OKQ8 mack i Piteå som tillsammans med sitt fack fick sin arbetsgivare att sluta sälja porrtidningar, till vissas glädje & andras förtret.

Jag hade hoppats på att Niklas skulle ha skrivit under rubriken "Så fick jag en klump i magen & blev kränkt av att vara i samma lokal som en papperstidning vilken var gömd bakom en skärm", men fick läsa det jag hade förväntat mig (för tydlighetens skull så är detta inte redaktörens "fel", utan artikelförfattarens).

På debattsidan presenteras Niklas som en till vardags lärarstudent, medlem i SAC. Jag vet inte riktigt vaför, men jag kan inte släppa tanken på en alternativ byline. Något sånt här kanske;

"Niklas Svenlin har tillsammans med sitt fack stoppat porren på en mack. Han har till vardags inga som helst problem med sälja bensin, öl, olja och tobak på samma mack. Niklas har heller ingra problem att producera gratismaterial för en Bonnierägd tidning, i vilken det återfinns porrannonser på mer eller mindre daglig basis (ja, bläddra i sportbilagan)."

Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

2008-06-25T15:59:00.001+02:00

Min vän Freddi har bett mig redogöra varför han nu - sent omsider - tar i tu med ett redan dalande förhållande & slutligen gör slut med partiet. Det till synes enkla & ödmjuka svaret är att Freddi vill härma mig, eller Sakine eller kamikazepiloten eller någon av alla oss andra som föredömligt för länge sedan slagit oss fria från partibokens tvångsmedel.

Även om jag - likt alla andra narcissistiska bloggare - tar min roll som förebild på yttersta allvar är nog svaret mer komplicerat än så. Jag tror att utträdet ur partiet är en blandning av såväl tidsbrist som en förkärlek för gamla reliker. Detta ska jag försöka att härleda i bevis.

Den första åtalspunkten är helt enkelt partimedlemskapet i sig. Den svenska partiformen & sättet att arbeta är en av världens äldsta reliker. Formen är äldre än Jesu födelse & lika förändringsbenägen som en amerikansk pro life-debattör. Det är uppenbart att Freddi föll pladask för gamla sega gubbar som lägger propar & håller anföranden lika spännande som SVT:s testbild. Hur skulle han annars stått ut så länge?

Den andra åtalspunkten är införskaffandet av en Pleo & det är någonstans här vi börjar närma oss förklaringen till utträdet. Alltså, Freddi har sedan tidigare dokumenterat ödslat bort såväl dyrbar tid som (förvisso väldigt lättförtjänta konsultstålars) stash på en rörelse vilken i sig påminner om döda jätteödlor. Nu har Freddi kastat kosing i paritet med en bananrepubliks BNP på en robot-ödla.

Både Twitter&Facebook gör gällande att Freddi är helt trollbunden. En mekanisk & disneyfierad kopia av en uråldrig relik som därtill bjuder på såväl mer karisma som förståndig argumentation än gängse folkpartiledare är nu det som upptar all den vakna tid Freddi besitter & som han inte kan fakturera för. Döm själva!

Mona kacklar i den politiska hönsgården

2008-06-25T14:11:00.002+02:00

Ja, mer FRA. FRA-omröstningen har på många sätt varit talande för hur svensk politik fungerar - riksdagens talarstol förvandlades till en scen för amatörskådisar & kammaren blev sandlåda. Motståndare blev förespråkare, förespråkare blev motståndare & ideologiska ryggrader förvandlades till en ledlöshet som inte skulle platsa på långvården.

Nu är Mona Sahlin ute på banan & deklarerar att FRA-lagen kommer att bli ett minne blott, villkorat att Sahlin själv får axla manteln som statsminister efter nästa val. Frågan är om det är lagen eller löftet som kommer att skjutas i sank (även om jag så klart, med lätt naivitet, hoppas på att det är lagen som får klä skott).

Två exempel:

- vi gissar på att Tomas Bodström åter kommer att klä sig i rollen som justitieminister efter nästa val. Denne man har tidigare "värnat integriteten" genom att buppa Egyptiska medborgare på enkelresa med Torture Air - where vacation is a hell & därtill just satt FRA-bollen i rullning, gammal fotbollsspelare som han är.

- Men ännu mer talande: Mona Sahlin behövde en hel riksgata fylld av demonstranter för att klura ut hur hon ställer sig i intergritetsfrågan & kompis, inte ens det räckte. Vid tid för slutvotering i FRA-frågan bemödade hon sig inte ens att vara på plats.

Det finns en helt berättigad besvikelse gentemot borgerligheten generellt & vissa av dess företrädare i synnerhet. Gott så. Socialdemokraterna är generellt en rörelse som värderar individens rätt & personlig integritet lika mycket som Federley värderar ideologi. Vad sägs om att vi inte låter oss luras av att socialdemokratin skulle vara någon slags integritetsförkämpe mitt i den här soppan?

Det smakar redan unket som det är.

"men i mordor är de nöjda"

2008-06-23T11:24:00.002+02:00

Några dagar sent upptäcker jag den intervju - eller snarare textmassa utan kritisk ansats - Tove Nandorf på Dagens Nyheter genomför med Annie Johansson. Tove Nandorf frågar om Annie är nöjd & om hon & Federley fått igenom "alla förändringar de ville ha".

-"Ja, jag är nöjd. Jag är helt överväldigad av den respons vi har fått, både av försvarsminister Sten Tolgfors, och av centerns partiledning, för de krav vi ställde", svarar Annie.

Perfekt!

Om partiledning & försvarsminister utan problem nickar gillande åt de förslag "feddan&annie fick igenom" (fast vi egentligen vet att det var folkpartistiska förändringskrav) borde man väl på stående fot - trots ideologiskt döva öron & taskig syn - kunna ana ugglor i mossen. I Mordor godtar man kosmetiska förändringar; vad säger det om skrivelserna som betraktas som stora liberala landvinningar? Ett steg framåt & örtio bakåt?

Centerpartisterna är förvisso, likt sina kollegor, på grönbete men man undrar om det inte har smaskats för mycket på kattmynta bland röstbodskapen. Staffan Danielsson, riksdagsman för bondepartiet, anklagar Expressens ledarskribent Aaron Israelson för homofobi när Aaron i en ledare tar avstånd från just homofobi. Det verkar som att läskunnigheten klappat ihop ungefär samtidigt som den liberala kompassen; men det säger något om den politiska självbilden inom Centern - "alla är emot oss, vi har inte gjort något fel, det pågår ett hemskt drev".

Expressens sköna, Isobel, deklarerar att Centern måste dö, för att sedan konstatera att centernätverket liberala gruppen redan verkar ha upplösts.

Dö? Det verkar som om partiet redan -likt en skadeskjuten kalv- avlivat såväl ideologi som sunt förnuft på partipiskans altare. Iso är alldeles för hård. Centern måste inte dö. Den måste bara göras arbetslös.

vlogg: Al-Qaida flyttar till YouTube

2008-06-22T14:42:00.002+02:00

Typiskt. Dags för en utökad FRA-lag, eller nått.

Expressens guldgossar har blivit med blogg. Båda förtjänar givetvis en omgående plats bland mina dressmen. Missa inte när Kamikazepiloten tar sig an nya självmordsuppdrag, allt medan Johannes Forssberg publicerar smarta kåserier.

Centeristiskt nyspråk

2008-06-21T18:49:00.000+02:00

Centerpartiet verkar ha låtit kommunikationschefen Lena Forsman sluta prata om sin mailväxling med Redaktör Slätts arbetsgivare. Istället träder Erik Bratthall (jo, på riktigt, han heter så) in i hennes ställe. Till Sydsvenskan säger han:

– Tanken var aldrig att få honom att ta bort inläggen, utan att berätta för företaget att deras varumärke kopplas samman med en person som använder ett sådant språkbruk. Vi efterlyser en etisk debatt om hur man får skriva på bloggar.

Jaha, okej. En etisk debatt var visst det kommunikationschefen efterlyste. Det verkar som om man från centerhåll borde göra om & göra rätt genom att slå upp ordet etik. Om Lena Forsman nu var intresserad av ett meningsutyte om ordval vore det väl rimligt om hon dels 1) själv svarade på reportarnas frågor samt dels 2) kontaktade vederbörande bloggare själv istället för dennes arbetsgivare (båda två!).

Det finns de som säger att politikerföraktet är högt. Jag tycker det är lågt.

Redaktör Slätt representerar det fria ordet, allt medan centerpartiet tror att övervakningen redan satt igång.

2008-06-20T13:00:00.006+02:00

Alright, få kan ha missat att tongångarna varit sjukt hårda på allehanda bloggar & andra forum efter att riksdagen röstat igenom att du&jag är precis lika tänkbara att smälla en antraxpåse på Sergels Torg som Usama.

Själv är jag fortfarande förvånad varifrån prestigen i FRA-förslaget kom ifrån, men inte särskild förvånad över att politiker röstar med lönen istället för ryggraden. Fyra motståndare blev en & en halv när kamratuppfostran á la Helgeandsholmen satte igång.

En vad de som mest högljutt vädrat sin frustration - men stundtals hård jargong - är min gode vän Richard Slätt, journalist på Strix Television. Orden har varit hårda, men i mina ögon helt i paritet med besvikelsen. Richard Slätt tycker, precis som oss andra normala, att massavlyssning hör 30-talet till & vid det här laget borde vara passerat till historieböckernas mindre smickrande kapitel.

Riksdagsledamöterna som svek är nu ute på grönbete. Kanske hoppas dom på att FRA-motståndarana kommer hinna supa bort minnet under midsommar så att maktens korridorer får en skön & välbetald semester i lungnan ro.

Slätt fortsätter - såklart - att föra sin talan på sin egen blogg (ett amerikanskt bloggverktyg & för att parafrasera piratbyrån: as you may know, or may not know, swedish FRA-law does not apply in the United States). Detta vill uppenbarligen Centern sätta P för.

Lena Forsman, kommunikationschef på Centerpartiet, hör av sig till Richard Slätts arbetsgivare i förhoppning om att belägga reporten med munkavel. Lena visar inte bara på maktfullkomlighet, utan är även så pass naiv att hon faktiskt skickar ett mail till Strix-VD:n, som givetvis förklarar att yttrandefrihet de facto råder i Sverige, oavsett en borgerlig regering.

Det visade sig helt enkelt att partiapparaten inte kan tysta en journalist - men det visade sig också att man faktiskt försökte. There's something rotten på Helgeandsholmen. & det beror inte på rötmånaden.

UPPDATERING: DN.se skriver om spektaklet.

--
Nu midsommar.

Hej Storebror igen, vad du har vuxit sen senast!

2008-06-19T15:40:00.003+02:00

Som ett mail i signalspaningen landar detta i min mailbox. Alliansregeringen vill ge Polisen möjlighet att hämta blodprover ur PKU-banken. När blod/dna-banken infördes lovades det dyrt & heligt att banken bara skulle användas till forskningssyfte. Uppenbarligen skojade man bara, tuff tur som man säger på utrikiska. Lika bra I guess, vi har ju precis lärt oss vad ett löfte från staten är värt.

Nu skiter jag i det här & spelar playstation istället.

EDIT: Expressen fjatar vidare på ledarplats, om PKU.

--

INRIKES 2008-06-18

Polis kan få ta prov ur PKU-bank

I framtiden kan polisen få hämta blodprover ur den stora PKU-banken vid brottsutredningar. Regeringen har tillsatt en utredning för att se om lagen ska ändras.
När Anna Lindhs mördare jagades 2003 blev PKU-registret på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge plötsligt rikskänt. Efter ett åklagarbeslut lämnade sjukhusledningen ut Mijailo Mijailovics prov, som togs när han var nyfödd, och som har legat lagrat sedan dess i forskningssyfte tillsammans med ungefär tre miljoner andra svenskars blodprover.
Sjukhusledningen fick bakläxa av Socialstyrelsen eftersom agerandet stred mot biobankslagen.
- När sjukhuset lämnade ut provet förra gången var det miss på miss på miss. Skulle polisen fråga oss i dag så är det nobben, säger Mats Gustafsson, jurist på Karolinska universitetssjukhuset, till Dagens Medicin.
Nu har regeringen tillsatt en utredning som ska se över biobankslagen och överväga en förändring av den, skriver tidningen. Utredaren Margit Kärrström ska undersöka vilka behov som de brottsbekämpande myndigheterna har av att kunna beslagta prov från registret vid utredningar. Då kan DNA jämföras med exempelvis spår på mordvapen eller brottsplatsen.
Ulrika von Döbeln, klinikchef och föreståndare för PKU-banken, hoppas att lagen inte ändras.
- Det är mycket viktigt att de som har lämnat prover till biobanken känner förtroende för oss och för att proverna bara ska användas för medicinska ändamål, säger hon till Dagens Medicin.
Men från polisiärt håll välkomnas utredningen.
- Den här biobanken kan vara en hjälp för oss, säger Ralf Hedin, tillförordnad chef för polisavdelningen på Rikspolisstyrelsen, till tidningen.

Copyright: TT
Distributör: NOBICON 2008-06-18 16:05:00

Allt blått blir grönt?

2008-06-19T15:33:00.002+02:00

Integritetsfrågan har varit ett av mina absoluta huvudkriterier när det kommer till beslutsprocessen om vilket parti, & vilken person, som förtjänar min röst. Redan förra valet övervägde jag att kryssa en grönskön kandidat, vilket till slut inte blev fallet.

2006 ville jag se en annan regering än regeringen Persson. Då låg också ett FRA-förslag till bords, fast terminologin var annorlunda. Vi talade, med darr på rösten, om Bodströmsamhället.

En alliansregering senare - specialiserad på maktutövning i bästa socialdemokratiska stil - har vi fått lära oss att Bodströmsamhället blev Odenbergsamhället blev Tomhylsansamhället. Inte mycket är vunnet & här sitter jag på min kammare & önskar att jag fick göra om valet & prioritera rätt.

Ensam är jag inte heller. På året-runt-plågan Facebook har redan gruppen Alliansväljare mot alliansen startat. Zaida Catalán vittnar om hur moderatväljare redan kontaktat miljöpartister för att beklaga sig.

Kommer FRA-frågan slå tillbaka mot alliansen 2010? Ja, i marginell bemärkelse. Vi är ett gäng som totalt tröttnat, vilket kanske kommer drabba personer mer än partier. Förhoppningsvis även Ja i bredare. Det är ju trots allt rätt svårt att hålla liv i en fråga i två år. Det politiska minnet är rätt så kort. Men; blir det en valfråga är det självklart att Raj-Raj kommer få svårt & förklara vad exakt det var som var så viktigt med massavlyssning av folket.

Gissningsvis kommer en granskning av radioanstalten. Förhoppningsvis kommer den publiceras augusti 2010. Det sätter jag mina pengar på. Kom ihåg var ni läste det först.

--
Om det politiska ödet vill får jag möjlighet att korrigera min röst 2010, på något bra vis. I annat fall gäller det att ha en bekväm soffa.

Hej Storebror!

2008-06-19T14:04:00.001+02:00

Så rullade då FRA-förslaget igenom utan några större problem. En gigantisk seger för partipiskan & kamratuppfostran får man förmoda.

Spaltmeter & åter spaltmeter om ämnet finns inte bara i gammelmedia, utan framför allt i bloggosfären. Några har talat om bloggbävning (rätt corny ord, men låt gå). Uppenbart är att många har engagerat sig & för en gångs skull inte bara folk i den politiska bloggosfären, vilka redan ofta har ett övernitiskt intresse &/eller en plattform.

Jag förundras över två saker:

- varifrån kommer prestigen & piskan i den här frågan? Varför är den så viktig & för vem, när alla andra tänkande varelser avfärdat lagen som orwellskt trams?

- hur kan vissa ledamöter & partister på allvar säga att "det inte fanns något alternativ" till att rösta ja? Bildbevis gör gällande att det finns tre knappar att trycka på. Ja. Nej. Avstår. Eventuellt skulle det ju kunna förekommit fall där en havererande elektronik satte på för andra röster än Ja, det är ju inte så att ledamöterna har testkört de andra två knapparna särskilt frekvent.

Nåväl, frågan klubbades igenom utan några större problem - för att en generations tilltro till makthavare sätts på spel kan man leva med. Riksdagsarvodet bestäms ändå av riksdagsledamöterna själva, hur högt eller lågt kommande valdeltagande än är.

Sommaruppehåll & grönbete för politiken vankas, medan FRA-teknikerna får börja kika in i kablar. Själv funderar jag på om jag inte ska börja vidarebefodra all min spam som landar i mitt Gmailkonto direkt till FRA. Det sägs ju att spam finansierar tveksamma verksamheter - jag har isf material så att FRA kan granska tills de kräks.

--
Att länka i den här posten känns överflödigt. Gå in på valfri blogg &/eller portal för mer läsning i ämnet.

--
Stor heder åt Camilla Lindberg! En vågade stå emot. En. 1.

--
Att avstå är knappast ett bra ställningstagande. För att leka med godwins lag: Vill Du införa nazism i Sverige? Ja/Nej/Avstår.

Vit klädsel mot brunt förslag

2008-06-17T13:22:00.002+02:00

Det har skrivits massor i bloggosfären om stundande FRA-debatt & omröstning. Det finns egentligen inte så mycket att tillägga - det är bara att gå in på valfri blogg för att hitta en uppsjö av goda argument mot idiotin förslaget innebär.

Magnus Betnér, Komiker & samhällssatiriker sammanfattar det väl i sin enkelhet med orden:
- -Vad är det för jävla korkade amöbor vi har röstat in att stifta våra lagar? Ska avlyssning av svensk e-post hindra att man eldar upp en ambassad i Damaskus?

Men hedras skall den som hedras bör.

Karl Sigfrid är först ut på banan med att deklarera att han kommer att rösta nej mot förslaget. Karl bör därmed vara högaktuell för allas våra kryss i nästa val. (det verkar som vi får vänta på utmärkelser & hedersbetygelser)

Kom igen nu, tre till!

--
av anledning har bloggen legat vilande ett tag. Jag återkommer om varför vid ett senare tillfälle. Nu hoppas vi på ryggrad, integritet & demokrati.

hysterisk vecka

2008-05-30T11:12:00.001+02:00

Med massor av bokade möten & tajta deadlines. Bloggen ligger därför vilande, förhoppningsvis blir det lite ordning på bloggandet från & med mitten på nästa. Stay tuned (ni som inte redan tröttnat).

Det kallas rewrite! [eller hur Ulrika Kärnborg tog en recension & gjorde den till sin egen.]

2008-05-23T11:35:00.002+02:00

Ibland är det - enligt utsago - stressigt att vara nyhetsjournalist. TT prånglar ut ett meddelande & alla redaktioner tar upp den på sin sajt; metoden är rewrite då tid inte finns till att själva kontrollera källorna. Jag kan förstå detta förhållningssätt till just korta notiser, om man i sin rewrite åtminstone hänvisar till den som hänvisas bör.

Förhållningssättet är, eh, lite mindre lätt att förstå när tidsrymden är flera månader & föremålet för redaktionell text är en personlig recension av en bok.

Den 10 mars i år recenserade Aftonbladets Olle Svenning boken Flat Earth av Nick Davies. I korthet handlar boken om att medier blir allt mer likriktade, eller med Svennings egna ord: "tidningarna packar och rör ihop meddelande något olika, men berättelserna är i grunden de samma".

Om Olle Svenning fattat poängen verkar det med lätthet att Ulrika Kärnborg på DN Kultur också är med på banan.
Två månader efter Svennings alster recenserar Ulrika Kärnborg samma bok.

Låt oss se på några utdrag ur texten som vi för ödmjukhetens skull klassificerar som, säg, slumpmässiga likheter:

Svenning: Davies rapporterar också inifrån medelklassens särskilda tidning Daily Mail, länge Tony Blairs termometer på folkopinionen.
Kärnborg: : Han smyger sig in på Daily Mails redaktion, det populistiska monster till tidning som Tony Blair brukade använda för att ta tempen på den brittiska medelklassen.
Svenning: I sin massiva bok Flat earth news slår han sig ner på Observers redaktion. Där härskar en politisk analfabet som till sin hjälp har en politisk reporter som ständigt låter sig bjudas på dokument och spin från de amerikanska och brittiska säkerhetsorganisationerna. Observer svämmades följaktligen över av texter om Saddams massförstörelsevapen. USA-korren Ed Vulliamys avslöjande att CIA inför omröstningen om krigets laglighet buggade medlemmar av FN:s säkerhetsråd, fick kämpa sig till en marginellt redigerad spalt.
Kärnborg: Det mest kontroversiella och sorgliga kapitlet ägnas The Observer, den vänsterliberala tidningen som Davies själv har ett gott öga till. Där härskade under upptakten till Irakkriget en politisk analfabet till chefredaktör med en före detta nöjesredaktör som politisk chef. Tidningen översvämmades dagligen av dåligt maskerat material från de brittiska och amerikanska säkerhetsorganisationerna och föga förvånande ställde den sig snabbt på Blairs och Bushs sida. Legendariske reportern Ed Vulliamys artiklar om att CIA buggade medlemmar av FN:s säkerhetsråd inför krigsomröstningen lades åt sidan.
Svenning: Davies moraliserar inte över journalisterna; de är offer för ägarnas krav på ständigt ökad produktivitet och vinster. De stora klassiska tidningskungarna, som ville driva politik via sitt ägande, har ersatts av teknokrater och kamrerer, ointresserade av annat än att förse sina uppdragsgivare med feta utdelningar. De kommersialiserade medierna töms mer och mer på det som högtidligt kallas ”det publicistiska uppdraget”. Det finns förstås krönikor och opinionsartiklar men de innehåller sällan annat än triviala reflektioner över privatlivet eller någon mer eller mindre sann nyhet. De ofta unga skribenterna drömmer mest om att bli programledare eller något i showbiz.
Kunskaper räknas sällan. Naturligt nog; journalisterna i sina fabriker har helt enkelt inte tid att kolla sina artiklar eller att ta fram egna nyheter och avslöjanden. Davies visar, med hjälp av utredare från Cardiffs universitet, att bara tolv procent av de undersökta tidningarnas texter består av eget material. Det andra är rewrites, byråtexter eller budskap från pr-byråerna. Deras resurser – ekonomiskt, personellt och tidsmässigt – är oändligt överlägsna journalisternas. I Storbritannien finns fler pr-agenter än journalister.
Kärnborg:Jag uppfattar ändå inte att Davies vill ge journalisterna skulden för vad som händer i medierna. De hårt arbetande murvlarna i tidningsfabrikerna har helt enkelt inte tid att kolla artiklar eller ta fram egna nyheter. Deras chefer utgör knappast längre något stöd när det gäller att stå emot politiska och kommersiella påtryckningar, för deras jobb är att fixa mer vinst åt ägarna. Snarare än journalistik producerar nyhetsarbetarna en sorts "churnalism", snabbt omtuggad returinformation. Krönikor och tyckande prioriteras därför att det är billigt material med högt läsvärde som inte kräver förkunskaper av skribent eller läsekrets. I stället för att producera eget skriver man om pressmeddelanden, byråtexter eller material från pr-byråer. I Storbritannien finns för närvarande fler, och bättre betalda, pr-människor än journalister.

& så blir det jätteroligt
Svenning: Jag lägger särskilt märke till ett av Davies exempel, Stockholm Network, en allians av 115 nykonservativa tankesmedjor, spridda över hela Europa. Timbro finns bland dem. De betalas, skriver Davies, av gigantiska läkemedels- och oljebolag och gör anspråk på att påverka många miljoner européer varje år.
Kärnborg: Davies nämner bland annat nykonservativa nätverket Stockholm Network som finansieras av gigantiska läkemedels- och olje¬bolag och gör anspråk på att påverka miljontals européer varje år. Svenska Timbro ingår i det.

Härligt! I ett tappert försök att kritisera andra medier för att vara likriktade har Ulrika Kärnborg bevisat tesen om likriktning genom att själv planka. Extra roligt att båda får in en subtil antydan mot slutet om att allt egentligen är Timbro:s fel. En slutsats de bägge kanske landat i över ett glas på firmafesten, Olle Svenning är som bekant gift med Ulrika Kärnborgs chef. Det är en liten ankdamm.

Publicistiska nollor & briljanta krönikörer

2008-05-22T13:55:00.002+02:00

De flesta Stockholmare har någon gång tagit i papperstidningen City, lokal konkurrent till Metro. Långsamt har man kunnat se tidningen förändrats till Nestiusbladet - bild på chefredaktören som "tar ställning mot hemska samhällsfenomen" hör numera till regel istället för undantag.

Nestius verkar helt enkelt använda tidningen för att promota sig själv. Det kan han gott behöva, för Mikael Nestius är en mycket liten publicists utan någon som helst ryggrad.

I nådens år 2006 - i ett övergrepp signerat Nestius - gick denne "publicist" till övergrepp mot allt vad det fria ordet & den fria debatten står för när han bad om ursäkt för en (av många) ypperlig krönika, skriven av Sakine Madon. Han bad till & med om ursäkt i hennes namn, utan att informera. Där efter tillämpade han censur gentemot sin egen krönikör med att plocka bort texten från nätet, samt hota med repressalier om Saki bloggade om ämnet.

Som vanligt prydd med en bild på sig själv reducerar Mikael Nestius sig till en simpel lögnare när han på chefredaktörens blogg hävdar att ovanstående historiebeskrivning är falsk.

Lyckligtvis har Saki sparat mailen som visar på att Nestius är en mycket usel tidningsman.

Som om inte detta vore nog har Nestius återigen skruvat till det. Sakis senaste krönika kritiserade tidningen Fokus integrationsundersökning. Nestius lät Fokus komma med replik - gott så - men helt utan att informera sin krönikör eller brukligt ge henne en chans att svara.

Saki lämnar nu city, vilket hon så klart gör helt rätt i. En ynkrygg till publicist har nu slarvat bort sin mest begåvade & underhållande krönikör. Saki behöver inte City, & ärligt talat, det gör inte vi stockholmare heller.

Till tidningsman duger Nestius inte ens åt att få möjligheten att dela ut blaskan vid tunnelbanan. Han förtjänar inte att ens få ansvar över sina barns skoltidning. På riktigt.

--
Läs också Dilsa Demirbag-Sten i Expressen.

Gamla hundar kan inte lära sig stureplanscentra

2008-05-21T15:13:00.001+02:00

Jag tillhör ju den skara som tidigare uttryckt tveksamhet kring Centerpartiets omdaning & nyordning. Visst gillar jag, precis som alla andra röster i bloggsfären som gör anspråk på att vara åt det liberala hållet, den förvandling inom Centerpartiet som Maudan med flera gett uttryck för.

Kanske går det sakta & ständigt åt rätt håll. Kanske inte.Det är svårt att lita på att en gammal bonnarörelse alltid har sina prioriteringar i ordning.

På YouTuben ser jag så att Eskil Erlandsson äntrat riksdagens talarstol för att lätta på tungan & dryfta sina tankar. Det är där - precis där - jag blir orolig för att att man inte kan lära gamla hundar att sitta (ehm).

Det är möjligt att Eskil kan ursäktas med att han verkar vara hundraörtio & ett tjog år gammal & ännu inte är van vid nymodigheter såsom tevemediet - men jag är rädd för att gammal är äldst & att jordbruksdepartementet på dagtid sitter & klurar på allehanda "djurvård" som inte känns så jävla kosher.

Döm själva.

Har dom helt tappat Fokus?

2008-05-16T16:29:00.000+02:00

Jag har alltid sett på Tidningen Fokus med största respekt. Det hoppas jag kunna få fortsätta göra, men just nu verkar det som om man inte ens klarar av att passera ett test i läskunnighet.

Sakine Madon kritiserade nyligen tidningen i en city-krönika efter att man placerat Botkryka kommun som ett lyckat exempel på integration. Det verkar som om man helt sonika räknat utländska namn i en trappuppgång eller något, för jobb har man inte tagit hänsyn till. Sakine påpekar mycket riktigt att Botkyrka kommun överlägset har Stockholms största arbetslöshet & att den till största del finns just bland de i kommunen som har utländsk härkomst (Tullingeborna klarar sig galant, till exempel).

Först avfärdar tidningen hennes kritik med att siffrorna är från SCB (jaha?) & senare på bloggen med att Sakine verkar räkna getter istället för jobb (sic!).

Fokus är sällan nyhetsledande. Det är väl kanske heller inte tidningens främsta uppgift. Däremot har man ofta välskrivna, roliga, intressanta & djupodlande reportage. Det är onekligen med stor besvikelse man nu får konstatera att tidningen beter sig som en sårad politiker.

Skärpning.

Oh, won't somebody think of the children?

2008-05-16T14:41:00.002+02:00

Jag är förvirrad. Efter sena kvällar på kontoret har många nätter -ja, de som inte slutat på Nada - tillbringats i Liberty City, där mitt digitala alterego ägnat sig åt rånmord, misshandel, bilstöld & ett ivrigt runtknullande. Allt med Iggy's sköna I wanna be your dog dånandes hur högtalarna där Liberty Rock Radio ekar ur varenda stulen bilstereo. Med en psykopats mordiska hånskratt tar jag gärna genvägen över trottoaren så fort jag bränner loss i en SUV & ser en folksamling, i en sådan fart att vansinnesföraren i Gamla Stan framstår som en total amatör. & jag älskar varje sekund.

Så jag läser Expressen Debatt, där kådisen (så klart) Anders Bergsten varnar för att min mentala hälsa står på spel. Trots att jag inte har märkt av det finns det tydligen en risk att jag - plötsligt - skulle blanda ihop människoliknande karaktärer i ett spel med verkligen. Gissningsvis skulle jag då - likt den digitala karaktären - ta fram ett raketgevär ur kavajfickan (för det är det man tycks göra) & börja gå bärsärk mot polishelikoptrar.

Som om inte det vore nog har jag ju i tidig uppväxt både lyssnat på Alice Cooper, tittat på VHS & till & med haft håret svartfärgat med Marilyn Mansons låtar snurrande ur walkman:en. Tur att jag inte fick en minidisk.

Av någon anledning har jag - precis som övriga 10 miljoner köpare - lyckats hålla mig borta från precis allt spelkaraktären sysslar med.

Lyckligtvis är de flesta människor ganska normala. De klarar av att skilja på verklighet & fiktion. Man kan se en Hollywood-rulle & gå därifrån med upplevelsen ( bra eller dålig) i behåll.

Om man däremot har konstiga dragningar & en pervers mördarlysta förstår jag att man inte vill utsätta sig för visuella frestelser som kan kittla fantasin & därmed ropa efter ett förbud, vilket säger en del om Anders Bergsten. Det är nog troligare att vi hittar Bergstens älskarinna död efter en avancerad strypsexlek, klädd i korsett & med en apelsin i munnen än att någon av 25-35-åringarna som tjackat ett ex av populärkultur flippar ut med raketgevär.

Det är inte pyskvården eller GTA4 det är fel på, det är alla psykon. & Anders Bergsten.

--
Johanna Nylander verkar också tycka att Kådisen är bäng, såg jag när jag fick tid att kika i RSS:en.

--

Nu låter jag Daily Show tala istället.

--
På lördag blir det konsert med punkgenerationens Leonard Cohen - Nick Cave & the bad seeds gästar annexet. Med tanke på denne musikers trackrecord hoppas jag att jag efter konserten inte blir sprutheronist.

Mellan Gärdet, Östermalm & kexfabriken på SoFo

2008-05-14T17:26:00.001+02:00

Hyggligt nyligen har jag tillsammans med ett gäng sköna lirare placerat mitt mobila tangentbord i en frilanslokal på södermalm. Jag har alltså - numera - ett 'jobb' att gå till. Skönt att växla miljö då det tenderar att bli fett tradigt att jobba&bo vid samma matbord.

Vi - crackers - bor alltså i Kexfabriken, en gammal 68-kåk med fina anor & inte minst en direktingång från innergården till baren Nada. Jag vill tro att det stärker vår moral, det har åtminstone ökat vårt incitament till att ha dagliga kick-offs.

I kåken finns en salig blandning av folk; alla går runt med vita podlurar & vita sneakers. Det är så man gör på Söder, i synnerhet när man 'jobbar med media'. Vem är jag att vara sämre?

Promenaden till lokalen från medborgarplatsen bjuder annars på de mest intressanta observationerna & karaktärerna. Förmodligen skriver jag om detta någon gång framöver; just nu kan jag bara förundras över Söderalkisarnas disciplin. De står verkligen i grupp & hänger på Systembolagets dörr, strax innan kl 10 då det statliga monopolet - som existerar av hänsyn till medborgarna - slår upp dörrarna för att servera ljummen fylla ur billig burk till de som jag antar att monopolet anser behöver de bäst.

På agendan köas nu örtio olika skrivjobb, men också en del filmprojekt. & förhoppningsvis blir det mer. Den nalkas även en så kallad 'happening' - ja, är så jävla -98 - framöver där bildbevis lär hamna här.

Tills dess bjuder jag på en bild från arbetsmiljön, bland kex & multimedia (-98, I tell you!). Som min käre kollega i hatt & tillika fotograf vackert uttryckte det på facebook - "För det otränade ögat kan det se ut som om Krohnman vilar - i själva verket lyssnar han på en bandad intervju på sin iPhone".

Numera är varken SoFo eller Gärdet en säker plats. Jag trivs som en stor fisk i en liten skål.

Invandrarbrudar av årgång -77

2008-05-12T14:56:00.001+02:00

Den som följer den här bloggen vet att politiker regelbundet får sig en verbal slänga (mer för att, än att de egentligen skulle bry sig - jag är ju inte partimedlem). När bloggen var som mest aktiv skrev jag vid ett tillfälle att aftonbladets valtest förvånade med sin träffsäkerhet när den rekommenderade mig att lägga rösten på en liberal invandrarbrud.

Det fanns andra invandrarbrudar som lockade (om de inte tillhört fel sida blocket) & typsikt nog slutade det med att jag röstade på en moderat man från en storstadsregion (nåja).

Det är inte så att jag ångrar min personröst - men med ett renodlat personvalssystem hade jag de facto röstat på ett annat vis.

En av de som Aftonbladet rekommenderade mig att rösta på var Gulan Avci. Gulan har tidigare gästbloggat här & är verkligen en av få som faktiskt kan få fart på vilken slentrianmässig & halvdan debatt som helst.

Men; när kamerorna efter sändning fortfarande rullar är hon som mest briljant. Efter att ett halvdant program SVT Debatt slutat sin instats att närma sig invandringsfrågan låter Gulan självaste Janne Josefsson få veta att han lever. Det är så att man blir lite kär.

Se, förälskas & kom ihåg namnet tills nästa gång det är dags att gå till valurnan!

Närhetsprincipen

2008-05-08T17:50:00.003+02:00

"Alla svenskar oskadda" med liten underrubrik om att ca 100 000 ur lokalbefolkningen har strukit med.

Aftonbladet

& Expressen

Brott & straff, spott & spe

2008-05-08T14:41:00.001+02:00

I bloggosfären haglar kommentarerna om hur den svenska modellen av Fru Justitia egentligen mår. Åsikterna är många om såväl Rödeby--målet som straffmildringen för snorvalparna som sparkade ihjäl en jämmårig en höstnatt på kungsholmen.

Jonathan Leman har redan påpekat det lustiga i att samma debattörer både vill sätta dit de unga förövrarna hårdare samtidigt som de bejublar att Pappa Rödeby frias. Kungholmsgrabbarna kanske borde ha hållit sig till att skjuta med hagelgevär för att få högerbloggarnas sympatier.

Nåväl, i skuggan av våld finns det andra som begått hemska överträdelser mot rättvisan. Grabbarna bakom PirateBay krävs nu på 115 millioner kronor för att de gjort hela fyra filmer tillgängliga för en bred allmänhet. Till grund för notan ligger det slentrianmässiga om att en nedladdning är lika med ett uteblivet köp.

BizzaroWorld i tingsrätten. Låt oss hoppas PirateBay-grabsen inte bara friges, utan likt Rödeby-pappan också erhåller ett gevär.

--
Slö vecka med många kickoff:er. Nästa blir desto mer hektisk.