Election 2008 enligt JibJab

Stora företag som bara skojar

Applenörd som jag är fick jag för ett antal månader sedan an offer i could'nt refuse. En tripp till det stora äpplet av Lassie, som jag inte ens mött, resulterade i ett ex av den mest hajpade av hajpade appleprodukter. Givetvis var jag som ett barn på julafton när den första iphone:en landade hos mig. Vi trivdes bra tillsammans. Visst, den bråkade lite då & då. Den blev snabbt trött & ville lägga sig. Trotzdem var vår vakna tid tillsammans fylld av glädje. Tills en dag då den lille trotsaren inte ville följa med mig hem utan stannade i baksätet på taxi bluff, som dagen efter inte hade någon som helst aaaaaaning om var den tagit vägen. Jävla mörker.

Det var inget svårt beslut att skaffa en till. Storebror 3G. En sent inkommen faktura gjorde att jag först hela tre dagar efter Sverigereleasen kunde knata ned till Teliabutiken vid Fältöversten, blott för att låta en dryg anställd tvätta bort leendet på mina läppar.

-- Jasså, du vill ha en. Ställ dig i kön. Dom är slut i hela Sverige, serru. Du kan få köplats 300.

Ett bett i det sura äpplet utan dess like. Irriterad, men föga förvånad, lallade jag vidare i en stadstrapats förvirrad & mållös. Jag strålade samman med en god vän vilken upplyste mig om att det finns en sannolikhet att säljare faktiskt bara skojar - de vill ju själva hellre ha provision istället för att hänvisa kund till annan butik.

Jag ringer Telia. Plats hundraörtio i kö.


Jag: -- Hej, jag är redan kund hos er, har ni några iphones i butik någonstans i Sthlm?
Telia: -- Vi kan inte se sånt.
Jag: -- Ni menar alltså, på fullt allvar, att ni inte har något centralt sätt att se lagersaldo?
Telia: -- jo, det borde vi ha kan man ju tycka, fast ingen här kan se.


Med en tung suck börjar jag ringa runt till butikerna belägna innanför tullarna. Napp vid Kungsgatan. Eva, hon presenterar sig enbart så, berättar för mig att de har "ett fåtal" kvar. Jag berättar att deras säljare vid Karlaplan skojat för mig & frågar om hon kan lägga undan en åt mig i tjugo minuter. Det skulle hon jättegärna göra, bara inte idag.

Vid Teliabutiken på kungsgatan ringlar kön lång. Jag hinner kedjeröka ett halvt paket för varje kund, då personalen vid kungsgatan arbetar i en hastighet som får Burger Kings aluanställda att liknas vid ultrarapid.

Efter 1,5 timmes köande fick jag ett av de sista exemplaren i butik. Allt som behövdes var att teckna upp sig på ett föga förmånligt abonnemang i form av Telia Livstid, med tillägget fri datasurf till priset av en njure. Det kan jag ta.

Jag kan däremot inte ta att säljare för stora företag bara skojar med kunderna. Frågan är vad en lämplig hämnd är?

Piratpiskan

Utdrag ur Piratpartiets strategidokument inför valet 2006:

"Kommer partiet ? låta de enskilda riksdagsmännen bestämma vad de vill rösta?
Absolut inte under några omständigheter. Den dagen vi börjar rösta hej vilt efter eget skön har vi inte längre något att erbjuda de andra partierna i en förhandling. Då kan vi inte dra nytta av vågmästarställningen, och har inte längre någon möjlighet att påverka i de frågor vi brinner för."

Uppsnappat på UNT:s debattsida. Kommentar överflödig.

Jag styr almedalen. Gud styr vädret.

Smicker är något som är svårt att värja sig mot om det inte levereras i uppenbar överdos av någon som egentligen bara vill ha en tjänst eller två. Så, kompis, det är med visst leende på läpparna jag mottar beskedet att jag styr almedalen, åtminstone om man får lita till vad almedalsbloggen i samarbete med tidningen Fokus kommit fram till efter en flukt på sociala medier (i folkmun: facebook).

En gigantisk cirkel bredvid etablerade mediepersonligheter såsom skarpa Gudmund & bästa Saki illustreras jag som en av alla puppet masters som sätter almedalen i snurr. & detta trots att jag inte ens är där.

Hur roande kartan än må vara handlar det så klart inte om reell makt & inflytande, vilket Jonathan Fried på Fokus också klargör, den kvällstidningsfierade almedalsbloggrubriken till trots. Därmed inte sagt att granskningen är menlös (om vi återigen bortser från rubrik & presentation) - tvärtom så visar den på vikten av att nätverka med rätt personer & i rätt sammanhang(läs: dricka öl med de tuffa). Rosé & politik, kompis, på skattebetalarnas redan rätt saltade nota.

Det kanske även är just det som får kartläggningen att kännas rätt geggig. Det ska sägas att det inte är kartläggarnas fel. Men när nätverket visar sig vara en salig röra av streck mellan maktens män & kvinnor, de unga & spröda som skall skolas till att bli framtidens makthavare & de som har till yrke att granska de två förstnämnda kategorierna är det med bitterljuv bismak.

Kanske kan jag skylla på någon pubertal antiauktoritär ådra som börjar bulta när geggan sätts på pränt, men jag kan inte hjälpa det. Etablissemang är sällan särskilt sexigt, inte ens när den är förpackad i en rosaklädd blogg & i synnerhet inte när den skryter om sin egen existens.

Bläddra gärna runt i granskningen, den bjuder på ett visst underhållningsvärde. Men ta även till er om Frieds förklarande ord. Granskningen synliggör bara att ankdammen är mindre än vad man tror & visar väldigt lite om reella maktrelationer.

& tur är det - i annat fall skulle fem små mufare vara mäktigast i Sverige. & låt oss tillsammans i en stilla bön tacka gud för att så inte är fallet.


--
I kväll blir det nätverkande på Södermalm som faktiskt finns kvar trots att en del befinner sig i Almedalen. Faktum är att flera av oss som kommer att stråla samman styr gotlandsspektalet. Om vi blir på humör kanske vi får dem att dansa efter vår pipa, all the way from SoFo. One blog to rule them all.

"men lite bensin & tobak går bra"

Idag skriver Niklas Svenlin på Expressens Sidan Fyra.Niklas är den lirare på en OKQ8 mack i Piteå som tillsammans med sitt fack fick sin arbetsgivare att sluta sälja porrtidningar, till vissas glädje & andras förtret.

Jag hade hoppats på att Niklas skulle ha skrivit under rubriken "Så fick jag en klump i magen & blev kränkt av att vara i samma lokal som en papperstidning vilken var gömd bakom en skärm", men fick läsa det jag hade förväntat mig (för tydlighetens skull så är detta inte redaktörens "fel", utan artikelförfattarens).

På debattsidan presenteras Niklas som en till vardags lärarstudent, medlem i SAC. Jag vet inte riktigt vaför, men jag kan inte släppa tanken på en alternativ byline. Något sånt här kanske;

"Niklas Svenlin har tillsammans med sitt fack stoppat porren på en mack. Han har till vardags inga som helst problem med sälja bensin, öl, olja och tobak på samma mack. Niklas har heller ingra problem att producera gratismaterial för en Bonnierägd tidning, i vilken det återfinns porrannonser på mer eller mindre daglig basis (ja, bläddra i sportbilagan)."

Därför lämnar Fredrik Westerlund folkpartiet

Min vän Freddi har bett mig redogöra varför han nu - sent omsider - tar i tu med ett redan dalande förhållande & slutligen gör slut med partiet. Det till synes enkla & ödmjuka svaret är att Freddi vill härma mig, eller Sakine eller kamikazepiloten eller någon av alla oss andra som föredömligt för länge sedan slagit oss fria från partibokens tvångsmedel.

Även om jag - likt alla andra narcissistiska bloggare - tar min roll som förebild på yttersta allvar är nog svaret mer komplicerat än så. Jag tror att utträdet ur partiet är en blandning av såväl tidsbrist som en förkärlek för gamla reliker. Detta ska jag försöka att härleda i bevis.

Den första åtalspunkten är helt enkelt partimedlemskapet i sig. Den svenska partiformen & sättet att arbeta är en av världens äldsta reliker. Formen är äldre än Jesu födelse & lika förändringsbenägen som en amerikansk pro life-debattör. Det är uppenbart att Freddi föll pladask för gamla sega gubbar som lägger propar & håller anföranden lika spännande som SVT:s testbild. Hur skulle han annars stått ut så länge?

Den andra åtalspunkten är införskaffandet av en Pleo & det är någonstans här vi börjar närma oss förklaringen till utträdet. Alltså, Freddi har sedan tidigare dokumenterat ödslat bort såväl dyrbar tid som (förvisso väldigt lättförtjänta konsultstålars) stash på en rörelse vilken i sig påminner om döda jätteödlor. Nu har Freddi kastat kosing i paritet med en bananrepubliks BNP på en robot-ödla.

Både Twitter&Facebook gör gällande att Freddi är helt trollbunden. En mekanisk & disneyfierad kopia av en uråldrig relik som därtill bjuder på såväl mer karisma som förståndig argumentation än gängse folkpartiledare är nu det som upptar all den vakna tid Freddi besitter & som han inte kan fakturera för. Döm själva!

Mona kacklar i den politiska hönsgården

Ja, mer FRA. FRA-omröstningen har på många sätt varit talande för hur svensk politik fungerar - riksdagens talarstol förvandlades till en scen för amatörskådisar & kammaren blev sandlåda. Motståndare blev förespråkare, förespråkare blev motståndare & ideologiska ryggrader förvandlades till en ledlöshet som inte skulle platsa på långvården.

Nu är Mona Sahlin ute på banan & deklarerar att FRA-lagen kommer att bli ett minne blott, villkorat att Sahlin själv får axla manteln som statsminister efter nästa val. Frågan är om det är lagen eller löftet som kommer att skjutas i sank (även om jag så klart, med lätt naivitet, hoppas på att det är lagen som får klä skott).

Två exempel:

- vi gissar på att Tomas Bodström åter kommer att klä sig i rollen som justitieminister efter nästa val. Denne man har tidigare "värnat integriteten" genom att buppa Egyptiska medborgare på enkelresa med Torture Air - where vacation is a hell & därtill just satt FRA-bollen i rullning, gammal fotbollsspelare som han är.

- Men ännu mer talande: Mona Sahlin behövde en hel riksgata fylld av demonstranter för att klura ut hur hon ställer sig i intergritetsfrågan & kompis, inte ens det räckte. Vid tid för slutvotering i FRA-frågan bemödade hon sig inte ens att vara på plats.

Det finns en helt berättigad besvikelse gentemot borgerligheten generellt & vissa av dess företrädare i synnerhet. Gott så. Socialdemokraterna är generellt en rörelse som värderar individens rätt & personlig integritet lika mycket som Federley värderar ideologi. Vad sägs om att vi inte låter oss luras av att socialdemokratin skulle vara någon slags integritetsförkämpe mitt i den här soppan?

Det smakar redan unket som det är.

"men i mordor är de nöjda"

Några dagar sent upptäcker jag den intervju - eller snarare textmassa utan kritisk ansats - Tove Nandorf på Dagens Nyheter genomför med Annie Johansson. Tove Nandorf frågar om Annie är nöjd & om hon & Federley fått igenom "alla förändringar de ville ha".

-"Ja, jag är nöjd. Jag är helt överväldigad av den respons vi har fått, både av försvarsminister Sten Tolgfors, och av centerns partiledning, för de krav vi ställde", svarar Annie.

Perfekt!

Om partiledning & försvarsminister utan problem nickar gillande åt de förslag "feddan&annie fick igenom" (fast vi egentligen vet att det var folkpartistiska förändringskrav) borde man väl på stående fot - trots ideologiskt döva öron & taskig syn - kunna ana ugglor i mossen. I Mordor godtar man kosmetiska förändringar; vad säger det om skrivelserna som betraktas som stora liberala landvinningar? Ett steg framåt & örtio bakåt?

Centerpartisterna är förvisso, likt sina kollegor, på grönbete men man undrar om det inte har smaskats för mycket på kattmynta bland röstbodskapen. Staffan Danielsson, riksdagsman för bondepartiet, anklagar Expressens ledarskribent Aaron Israelson för homofobi när Aaron i en ledare tar avstånd från just homofobi. Det verkar som att läskunnigheten klappat ihop ungefär samtidigt som den liberala kompassen; men det säger något om den politiska självbilden inom Centern - "alla är emot oss, vi har inte gjort något fel, det pågår ett hemskt drev".

Expressens sköna, Isobel, deklarerar att Centern måste dö, för att sedan konstatera att centernätverket liberala gruppen redan verkar ha upplösts.

Dö? Det verkar som om partiet redan -likt en skadeskjuten kalv- avlivat såväl ideologi som sunt förnuft på partipiskans altare. Iso är alldeles för hård. Centern måste inte dö. Den måste bara göras arbetslös.